Möte med herr Groda

Tog en promenad efter jobbet. Helt plötsligt hörde jag ett gnissland ljud och tittade ner. Där, bland murgrönan, satt han. Herr Groda, orörlig, trodde nästan att han var död.

Han ser mycket allvarligt på livet, tror jag. Att posera eller bli upptäckt (?), är inget att ta lättvindigt på. Eller hur?

Vacker var han iallafall. Ja, det kändes som en han. Hur det verkligen förhåller sig med den saken vet jag ju inte.